New Max Payne trailer

Ok, I’m hyped. Max Payne the movie might actually be really good. The latest trailer shows a great looking, atmospheric movie that seems to capture some of the experience of the games. Let’s keep our hopes up that this won’t end up as most other game-to-movie conversions.

Yes, I’m a Max Payne fan. The 2 games are among the very best when it comes to story and storytelling.

Eternal Sunshine

Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Clinging on to the last memory of his love, knowing that it will soon be gone forever. This scene says alot about loss, and the importance of living the moments that we sooner or later lose.

Clementine: This is it, Joel. It’s going to be gone soon.
Joel: I know.
Clementine: What do we do?
Joel: Enjoy it.

Lord of the Night

I brist på bättre vetande spenderade jag natten till söndagen på biografen Colosseum, för att se ett LOTR-Marathon. De visade The Fellowship of the Ring, The Two Towers och Return to the King, i världens största THX-sal. Det hela började vid 23:45, och slutade vid tiotiden på morgonen. Kul, men givetvis helt galet.

Det kryllade av alver, magiker, krigare och andra fullblodsdårar. Mannen som rev biljetter bad en kille att ta det lugnt med sin fana, men ingen blev förargad över att en stor del av publiken var beväpnad med svärd.

Givetvis applåderades det i början och slutet av varje film, men när hälften av den sista filmen passerat började folk flippa ordentligt; stundtals var det inte mer än 20 sekunder mellan applåderna. Det räckte med att Frodo (som den norska översättaren inte visste om han skulle kalla Frodo eller Frode) öppnade munnen för att överförtjusta LOTR-fans skulle applådera.

Själv uppskattar jag mest av allt när Frodo insåg att han inte längre kunde stanna i Fylke, på grund av allt han varit med om. Äventyrets psykologiska påverkan på honom gjorde att han inte längre var den enkla hob som han var innan han fick Ringen. Han fick inte längre plats och sinnesro i sin gamla dova miljö, och han måste söka sig till något större. Frågan är om han fann vad han sökte på andra sidan havet, och om han ens visste vad han letade efter.

Even the word

“Earth. Even the word sounded strange to me now… unfamiliar. How long had I been gone? How long had I been back? Did it matter? I tried to find the rhythm of the world where I used to live. I followed the current. I was silent, attentive, I made a conscious effort to smile, nod, stand, and perform the millions of gestures that constitute life on earth. I studied these gestures until they became reflexes again. But I was haunted by the idea that I remembered her wrong, and somehow I was wrong about everything.”

– Solaris (Soderbergh)